Allt började egentligen redan ca kl 5 på morgonen med att vattnet gick. Vaknade och trodde att jag kissat på mig! Herregud det var ju 2 veckor kvar till beräknad födelse. Som tur är är min kära make lite klokare än mig och sa att det är nog vattnet som gått. Gick och ringde till BB och de sa att jag skulle komma in. Åh herregud jag hade ju inte ens packat den berömda väskan! Så jag tog i lugn och ro och for runt och letade grejor jag skulle ha med mig, sen in i duschen när jag kom ut och började föna håret trodde jag allvarligt att Patrik skulle få spel!!! KOM NU EVA men icke jag tog det minnsan lugnt jag... Nåväl när vi kom in på BB konstaterade de att vattnet gått men då jag inte hade några värkar som var något speciellt fick jag åka hem. Dock med jätteblöjan Sune på då jag hade nån slags pyspunka, alltså vattenavgång. Hade inga märkvärdiga värkar på hela dan men på kvällen skulle vi in igen och då beslutade de att jag skulle bli kvar över natten och att om jag inte fått egna värkar så skulle de sätta igång mig på morgonen. Natten flöt på lugnt inga riktiga värkar alls! Kl 10 på morgonen satte man igång mig och efter vad jag själv tyckte en smärtsam förlossning så landade lill prinsen 16.13 så liten och så söt. Herregud snacka om kärlek vid första ögonkastet! Lyckan var fulländad och helt plötsligt så kändes livet som om allt bara ramlade på plats. Tyvärr brast jag mycket och fick åka på operationen och sy så jag separerades från min baby nästan på en gång vilket var mycket jobbigt!
Ja och nu idag 8 år senare, är jag så glad över den underbara son jag har! Han är mitt hjärta min stolthet och min hjälte! Från det ögonblick de lade ner honom på min mage och jag såg in i hans blåa vackra ögon så tog han mitt mammahjärta med storm! Jag, Patrik och Alexander började vår fantastiska resa som familj....


